Tre

Vilket virrvarr av papper! Jag drömmer om dom, jag omges av dom och det är allt jag tänker på. Jag är så rädd för att inte vara tydlig nog, inte komma ihåg rätt, missa något viktigt osv. Det är banne mig en eventuell diagnos han får, och det är ganska allvarliga saker. Det bästa vore absolut om jag fick veta att Lukas är helt ”vanlig” men att han har det lite jobbigt med vissa saker. Och gör vi si och så blir det bra. Men…det kommer inte att hända. Och jag är rädd. Fruktansvärt rädd. Jag vill att mitt barn ska må bra. Livet är så jävla jobbigt som det är. Jag vill skydda honom, linda in honom i bomull och gömma honom i min ficka. Fick han ta med sig sitt Nintendo DS skulle han nog vara ganska nöjd med det.

Det är många saker som jag har tänkt/känt tidigare som nu börjar falla på plats. Ett exempel är julklappar. I julas övervägde jag att ge Lukas hans klappar på morgonen, men lät mig övertalas av andra vuxna att det räckte om han fick en. Resultatet av detta blev att Lukas tyckte julen var jobbig. Man ska vara social = jobbigt, gå och vänta = jobbigt, äta konstig mat = jobbigt. Nästa år kommer jag banne mig ge honom hans klappar på morgonen så att han kan njuta av dagen! Sen får dom andra göra hur dom vill. Det är inte mitt problem. Mitt jobb som mamma är att ta hand om Lukas och se till att han mår bra. Och han har speciella behov. Punkt.

Jag känner just nu för att sätta mig i ett hörn och bara gråta. Det är så mycket att bearbeta just nu, så mitt huvud kokar. Men jag måste vara duktig och jobba på. Jag kanske kan gömma mig i ett hörn en annan gång.

Categories: Blogg

2 Responses so far.


  1. Fanny skriver:

    Stunder får man gå och gömma sig. Stunderna kanske inte blir långa, men en liten stund kan vara guld värd för att samla kraft.
    Du är himla stark!

  2. Bager-Eli skriver:

    Att vara stark är att kunna bryta ihop, resa sig och gå vidare. Vi NPF-mammor måste få ur oss vår frustration, vi måste låta luften gå ur oss ibland och bara gråta. Jag brukar låsa in mig på toa och gråta ur mig när det är som jobbigast.

    Ang julen, så gör du precis det du tycker är bäst för Lukas. Ingen känner honom så bra som du! 🙂

    Lycka till med alla papper!

    *kramar om*