Nu är det helt satans galet jobbigt. Ångesten ligger över mig. Jag borde äta – pallar inte laga mat. Har försökt städa hela dagen. Jag har lyckats skura badrummet, byta gardiner i köket och dammsugit och diskat. Sen har jag inte kommit längre. Det står massor med sopor i hallen som jag borde bära ut till soprummet – men jag hittar inte min röda bricka till dörren. Jag vill inte mer nu. Egentligen vill jag bara lägga mig ner och stirra i taket. Ta en paus ifrån allt – från mina tankar.

Funderar på om jag ska stanna hemma imorgon. Kommer jag kunna göra någon nytta på jobbet när mina tankar ändå är ”fast”? Men lojal som jag är så kommer jag väl bara på jobbet klockan 7.00 som vanligt. Blä!

Känner mig som ett stort jävla ego just nu. Så otroligt typiskt mig. Så fort jag inte kan ge allt till alla så slår jag på mig själv! Varför? Jag tror att jag ska försöka bli klar med städningen, tända ljus, göra mat, sätta på en bra film och sen lägga mig på soffan och slappna av.
Det vill säga efter att jag har krånglat med Lukas om hans läxor, krånglat med Lukas om att han ska sova, krånglat med Lukas om att han måste till skolan imorgon…och efter att han har somnat. Bara att hoppas på att jag inte somnar samtidigt…om jag ska hinna slappna av på soffan vill säga.

Categories: Blogg