Ska vi verkligen acceptera att ett 7-årigt barn (i detta fall Lukas, men det finns fler!) mår så dåligt i sin skolsituation att det får svårt att sova, får ångest, huvudvärk, magont osv.? Ska vi vuxna bara stå och titta på och säga att ”så här är det – stå ut”? Nej, det är fan inte okej. Skolan SKA anpassas så att varje barn klarar av den. Men verkligheten är en annan. Lärare är överbelastade, ekonomiska resurser hårt hållna och politikerna är inte insatta i problemet!

Min Lukas mår sämre och sämre och jag tvingas titta på. Jag kämpar med att få honom till skolan varje dag. Jag försöker vända det negativa till positivt – men jag lyckas inte speciellt bra. En diagnos kommer förhoppningsvis hjälpa. Då får han extra rätt till hjälp. Specialskola skulle vara bäst, men dit är det ofta väntetider. Jag kan inte söka förens diagnosen är klar, men då ligger denna skola högt på min lista: http://www.utvecklingspedagogik.se/svedenskolan.aspx

Fram tills dess att Lukas får extra hjälp behöver vi en temporär lösning. Min tanke är att sjukskriva Lukas på deltid. Då kan han vara i skolan, men jag kan vara hemma med honom dom timmar han annars skulle gå på fritids. (Fritids kräver mer socialt engagemang vilket är det svåraste för Lukas.) Detta borde väl inte vara omöjligt? Men så här ser sanningen ut:

Lukas mår sämre och sämre. Socionomen på BUP skulle prata med läkaren på BUP. Jag fick vänta två veckor för att få besked om att läkaren anser att självklart ska Lukas sjukskrivas. Dock har hon inte tid att träffa Lukas på läääänge så hon tycker att Cereb (som sköter Lukas utredning) ska sjukskriva Lukas. Cereb säger att dom inte kan göra det eftersom dom knappt har träffat Lukas och att jag ska kontakta vårdcentralen. Dom i sin tur kan _inget_ om
neuropsykologiska funktionshinder, hittar inget fel på Lukas och kan inte sjukskriva. Ska han sjukskrivas för ångest/depression ska han träffa en specialist. Och så är cirkeln sluten.

Alternativet? 6000 kr för en privat barnläkarstation som har en läkare som har specialkunskap gällande autism och neuropsykologiska funktionshinder. Låter bra, eller hur… Men 6000 kr är mycket pengar i min bok. Dock är Lukas värd allt.

Utredningen är knappt påbörjad, men kampen för Lukas rättigheter pågår för fullt!

Categories: Blogg

One Response so far.


  1. Bager-Eli skriver:

    Alla barn har rätt till anpassad skolgång, diagnos eller ej! Ställ ett ultimatum till rektorn. Säg att om dom inte fixar så Lukas mår bättre i skolan så tar du honom därifrån! Det hade jag gjort!! Tobias har ännu inte fått sin autismdiagnos på papper, men har LSS och anpassad skolgång ändå! Jag skulle nog inte skicka iväg Tobias på heltid om han mådde så.. Vi hade faktiskt tänkt dra ner på skoltid den här veckan, men nu funkade det bättre efter medicinhöjningen, så vi kör fullt denna vecka, sen är det lov så han får vila sig!

    Hoppas du har kraft att bråka lite med rektorn! Annars ringer du skolchefen. Får du inget gehör där är det bara att ringa vidare till skolinspektionen!

    jag hoppas verkligen att det löser sig! Jag vet precis hur hjälplös man känner sig, men man är faktiskt starkare än man tror!! Många kramar till er!