Mitt stackars, stackars barn! Han ser ut som en prickig korv. Han mår inte bra alls. Själv tror han att han är dödssjuk och behöver åka till sjukhuset. Jag försöker förklara för honom att dom inte kan hjälpa honom på sjukhuset. Han har 100 argument till varför vi ska åka och till att dom VISST hjälper honom. Ibland är det jobbigt att ha en så smart unge.

Jag blir ju knäpp på att vara ”instängd” hemma. Så har det alltid varit för mig. 1-2 dagar sen börjar jag må dåligt. Och nu kommer det. Jag är trött som satan och har 0 motivation. Ingen träning ger också mindre energi. Blä! Okej att vara hemma om man kan gå ut och hitta på saker – men detta är banne mig ingen dans på rosor. Dessutom är det ju gnäll, gnäll, gnäll. X antal gånger under nätterna också. Hur ska vi orka detta i en hel vecka till?

Samtidigt försöker jag jobba på min ansökan om vårdbidrag + fondsökandet. Det är en pers! Man ska fokusera så hårt på allt det jobbiga och negativa vilket inte alls är trevligt! Min son är en underbar människa! Gnällig, prickig, krävande, annorlunda – men underbar!

Categories: Blogg