Nu har vi en byrå och en organiserad garderob. Det börjar ta form. Jag är faktiskt jättenöjd med hur fint det börjar bli. Det är ju bara ett problem. Börjar man i ett hörn så blir det mer och mer att göra. Stannar man upp mitt i är det kaos. Idag kändes det precis så. Kaos. Och det blev bara mer och mer… Detta tillsammans med alla känslor och tankar jag har kring Lukas gjorde att jag fick min första panik attack på länge. Det kändes som hjärtat skulle slå sig ut ur min bröstkorg och som att jag skulle göra något riktigt dumt om jag rörde på mig. Tack och lov gick det över snabbt.

heart-is-beating-for-you
Nu känns det bättre. Jag har satt mig ner i soffan och sagt till mig själv att nu får det vara bra. Kvällen ska spenderas åt att reflektera och fundera över morgondagen. Imorgon ska jag kontakta Lollo på BUP och berätta vad diagnosen blev samt få en tid för att träffa henne. Jag ska prata med Lukas fröken och berätta om diagnos + behov av specialpedagogik. Jag behöver även kontakta Lukas rektor av samma anledning. Dom måste sätta in stöd till Lukas NU. Dom har två veckor tills Lukas ska gå heltid igen och då måste vi fånga upp Lukas så att det inte blir sämre. I värsta fall får jag spendera dagarna med honom i skolan. I hope not, men en mamma gotta do what a mamma gotta do.

Categories: Blogg