Idag är det nära till tårarna. Orken är på minimum och lusten har kramats ur mig.

Idag var dagen då vi skulle bedöva nerven i mitt ben. Jag har en kronisk värk sedan en bilolycka. I sex år har jag försökt få hjälp med detta – utan resultat. När jag kommer in till doktorn berättar han om vad vi ska göra. Jag frågar honom om jag kan köra bilen hem. Svaret är nej. SKIT! Och ingen har jag som kan hämta mig + bil. Så det var det läkarbesöket. 320 pix och ett par timmar åt skogen. Fick förvisso ny tid redan imorgon, men då blir det 320 pix till plus att jag måste resa kommunalt = ännu fler timmar. Detta är alltså under tiden jag VAB:ar och måste fixa barnvakt till Lukas. Idag var han med Daniel på jobbet, men han kan ju inte vara där hur mycket som helst heller. Nu börjar det luta åt att han får gå till skolan imorgon OAVSETT om svinkopporna är läkta eller inte.

Innan denna historia med läkarbesöket blev till skulle jag ordna mat åt Lukas. Jag tänkte att det fick bli McDonalds. Det funkar ju alltid. Lukas äter alltid sina McNuggets och pommes. Inte den bästa maten, men ibland får man vara glad över att han äter. (Andra föräldrar med autistiska barn kanske förstår vad jag menar… Ni andra kan fortsätta vara präktiga och tycka att jag är en dålig förälder.) Så, vi sitter i bilen och ska beställa. Då får vi beskedet att dom kan inte göra Nuggets för fritösen är fortfarande kall. SKIT! Jaja, jag beställer en hamburgare med BARA ketchup på. Lukas blir självklart upprörd och ledsen. Jag försöker förklara att vi kan inte få nuggets och att han visst det äter hamburgare om det bara är ketchup på. Då säger han att jag ska lova att det bara är ketchup, och att han hatar när man inte håller det man lovar. Jag säger då att jag har beställt hamburgare med bara ketchup och då ska dom ordna det till oss. Mer än så kan jag inte lova. Vi får maten och åker till jobbet. Väl där börjar jag packa upp hans mat. Och vad tror ni han har fått? En jävla Egg McMuffin!!! Så det var det. Jag ÄR världens sämsta mamma idag.

Nu sitter Lukas i sitt rum, vid sin dator. Återigen är jag usel. Jag orkar inte aktivera honom. Jag orkar inte fler konflikter och mer skit. Jag har ont, jag är trött, jag är ledsen och ganska slutkörd. Så detta blir ett av dom ”grövsta” inläggen hittills – like it or not.

Har du märkt hur en olycka sällan kommer ensam - nu börjar det regna också!

Categories: Blogg