Igår var jag och Lukas på återgivning hos Cereb. Det gick väl sådär. Lukas var på bra humör, men väldigt stressad. Han hade väldigt svårt att lyssna på psykologen och satt mest ”i sin värld”.
Resan hem blev en mardröm. Vi kommer till T-centralen och där är alla tåg inställda. Det var TJOCKT med människor. Lukas är ju ett barn och inte så lång och det verkade som om folk inte såg honom. För jag hoppas vid hela mitt hjärta att det var så, och inte att dom bara gav fullständigt fan. Folk var som packade sillar, och dom gick in i Lukas från alla håll och kanter.

centralenoversikt

Jag fick ställa mig med armarna runt honom och ryta åt folk! Vi tar oss ut ifrån stationen och ringer Daniel. Han får söka rätt på en alternativ resväg hem. Som tur är går det en buss från Sergels torg till Upplands Väsby. Vi skyndar oss iväg för att hinna med den. Men då det är första gången jag ska resa med denna buss är jag osäker på varifrån den går. Vi springer gatan upp och ner flera gånger medan jag pratar med Daniel. Irritationen stiger. Vi har inte ätit ordentligt och är kissnödiga. Hittar en publik toalett-kur. 5 kr och det är så _förbannat_ äckligt. Blod, bajs, kiss. Men nöden har ingen lag.
Sen kommer vi på att vi är på fel sida av vägen. Vi sicksackar oss fram till busskuren.
Återigen är det sillburk! Vi kommer i alla fall på bussen och får sittplatser. Tack och lov! Bussen är så packad som det bara går. Folk står ända framme i rutan. Skitbra när vi ska åka motorväg! Folk är puckon! Jag hade INTE gått på bussen under dom omständigheterna. Men men…

Nu är jag helt slut och Lukas mår inte bra. Han drar för gardinen för fönstret och sitter i 40 minuter och blåser på den. Folk runtomkring är upprörda, pratar i telefonen och gnäller. Min ångest steg i taket över att se hur mitt barn lider.

Väl hemma ser vi snabbt till att få i oss mat. Lukas sätter sig såklart vid datorn och ”fastnar”. Han glömmer att äta.

Jag får ge mig ut igen för att hämta bilen som står vid väsby station.

Det enda bra som har kommit ur detta är att jag kan konstatera att jag har mindre ont i foten än vad jag normalt skulle ha haft efter detta äventyr. Dagens samtal med smärtläkaren resulterade i att vi gör en till nervblockad på onsdag. Han kommer prata med sin kollega och troligtvis kommer dom att sätta in ryggmärgsstimulering på mig lite längre fram.

Fick TILLSLUT svar från rektorn på Lukas skola idag. Han skriver detta:

”Hej Ida,
vi är beredda att anställa en assistent för fritidstiden för Lukas redan nu. Fritids har även fått förstärkning, vi anställde Monique som är erfaren och duktig pedagog. Om du ändå väljer att flytta Lukas till Smedby är det OK och om det skulle visa sig att det var inte rätt plats för honom kan ni alltid komma tillbaka. Enligt lärarna fungerar ju skolan bra för honom. Vi har ett antal personer som sökt fritidstjänst hos oss och där finns personer som jobbat som assistent. Det finns nu även utrymme att Marie skulle kunna ha specialundervisning för Lukas.
Trevlig helg”

Snyggt va? När skolbytet är klart, då reagerar han!

Categories: Blogg