Helvete 600 meter

Idag var det svårt att lämna i skolan – igen. Lukas gråter och lägger sig platt under samlingen. ”Mamma, jag orkar inte”. ”Mamma, jag behöver lugn och ro”. ”Mamma, det är jobbigt”. ”Jag hatar lagen som säger att man måste gå i skolan”. Jag stannar kvar i skolan och tänker att det kanske blir bättre då. Yeah right. 45 minuter samling där vart och ett av barnen ska berätta om sin helg. Lukas orkar inte lyssna i 2 minuter ens. Han skiter fullständigt i vad dom andra barnen gjort i helgen. Varför ska han veta det? Så, platt fall igen. Han ligger på mage och gör något annat (räknar prickar på golvet?).

När barnen har rast börjar alla barn skrika och springa omkring. Lukas börjar gråta och håller sig för öronen.

När jag får ut honom på gården börjar han krossa sten. Då verkar han må okej och jag frågar om jag får åka nu. ”okej då, om du måste”, svarar han. Mitt hjärta håller på att gå i tusen bitar, men jag både vill och känner att jag måste till jobbet. Så jag lämnar honom.

Alla föräldrar har varit med om barn som inte vill till dagis/skola. Ni kanske tror att Lukas bara är inne i en sådan period? Men så är det inte. Han mår _riktigt_ dåligt under dom omständigheter som är i skolan. Det blir sämre och sämre för varje dag. Inte en dag okej och en dag krångel. Det är mer och mer och mer krångel. När jag lämnar honom känns det som om jag säger ”Okej, misshandla mitt barn en stund. Jag måste till jobbet.” Samtidigt skriker jag på hjälp. Jag försöker förklara att situationen är ohållbar.
Den som har lyssnat är doktorn. Han låter det vara upp till mig att avgöra om Lukas klarar skolan eller inte. Jag litar inte på mitt omdöme. Jag är rädd för att vara en nojjig mamma. Men min magkänsla säger att han borde vara hemma dom 3 dagar som är kvar på veckan.

Är jag en nojjig mamma? Hur skulle DU göra?

Categories: Blogg

One Response so far.


  1. jonnamarina skriver:

    Jag skulle nog ha låtit han vara hemma om han mår bättre av det,men förstår samtidigt att du måste jobba.Tråkigt att inte skolan tar mer hänsyn till honom men antar att det inte finns resurer.