med

Fy och tvi och blä! Jag har/haft så ont i halsen att jag håller på att bli knas! Lukas svinkoppor går inte bort, trots antibiotika och salva. Så i fredags ringde jag doktorn igen. Lukas fick nytt penicillin from hell och en mycket starkare salva. Inga billiga saker vi snackar om. Bara penicillinet gick på 600 kronor! Dessutom gjordes odling på mig och Daniel. Jag visade positivt (no shit sherlock) och vi fick båda varsin kur med Kåvepenin. Så, tre kurer med penicillin och en salva. Och detta ska man ha koll på så att alla tar sin dos, i rätt mängd och i rätt tid. Det resulterade i ett schema. Enda chansen att klara av detta.

Tyvärr smakar Heracillin, Lukas penicillin, inte hallon. Han är så enormt duktig som faktiskt kämpar med att svälja sin medicin 3 gånger om dagen! Men…så blir det illamående, kräkningar och ont i magen. Vi kämpar vidare. Hoppas, hoppas att svinkopporna ger med sig nu!

Idag påbörjades vecka 2 av inskolningen. Självklart hade Lukas svårt att somna igår kväll. Jag tycker så jävla synd om honom! Man ska inte behöva vara så orolig när man är 7 år! Livet ska vara spännande, enkelt och glatt! Men det kan ju jag fortsätta drömma om…

Vi kom i alla fall i tid till skolan. Även om Lukas blir förnärmad över att inte få mer än 5 minuter till att göra det han själv vill. Fröken och jag pratade lite om sommaren. Jag har ju fyllt i tider för dom veckor han ska gå på fritids (förutsatt att allt går som det ska). Normala tider för Lukas är 7-16.15. Jag tycker inte att det är konstigt. Jobbar man heltid, och har lunch så blir det per automatik 9 timmar. Sen har jag det bra som har så kort resväg att jag hämtar honom så snabbt. Men dom reagerade på dessa tider. Det är långa dagar för Lukas. Självklart. Jag vet det. Jag har alltid tyckt det. Men vad ska man göra? Jag måste ju jobba. Inget jobb = ingen inkomst.
Sen är det ingen ordinarie personal i skolan på sommaren. I totalt 4 veckor är det _enbart_ vikarier. Och våra barn (autistiska barn) får inget extra stöd. Ingen assistent som hjälper dom. FAN! Varför ska det vara så jävla svårt?! Jag vill och behöver jobba!

Idag ska Daniel prata med vår chef om att eventuellt få jobba 2h vardera hemma varje dag. Det skulle hjälpa oss massor. Lukas skulle i princip inte behöva gå på fritids. Men det löser självklart inte problemet med sommaren. Går inte detta måste jag kanske gå ner i arbetstid. Något jag inte alls vill göra. Det kommer att slå på min självkänsla ganska hårt. Många drömmer säkert om att få vara hemmafruar, men jag vill inte det. Jag mår kass på att gå hemma. Och jag måste ta hand om mig själv också.

På Onsdag är det samtal med försäkringskassan ang. vårdbidrag. Stressar ganska hårt på detta. Det finns så mycket att berätta för dom. Hur gallrar jag ut det som faktiskt är viktigt? Hur länge ska vi prata? Jag kan ju prata om Lukas svårigheter ganska länge…
I pappret från försäkringskassan står det att jag ska förbereda mig inför samtalet.
Jag ska tänka igenom:

  • Vad behöver ditt barn hjälp med som barn i samma ålder inte behöver? (Jag har bara ett barn och inte så mycket att jämföra med. Men Lukas behöver mamma _jämt_. Han leker inte ensam, behöver hjälp med motiverande insatser i allt han gör. Med mera.)
  • Behöver ditt barn någon särskild träning eller behandling? (Ja, social träning. Stöd i sociala sammanhang. Han behöver få hjälp via habiliteringen. Mer vet jag inte i nuläget eftersom detta är så nytt för oss och jag vet inte vilken hjälp vi kan få.)
  • Behöver ditt barn extra tillsyn? (Ja, han behöver tillsyn jämt. Jag kan inte ens låta honom gå ut och leka på gården utan att jag håller ett öga på honom hela tiden.)
  • Hur fungerar barnomsorgen eller skolan för ditt barn? (Åt helvete. Inte alls.)
  • Har du extra kostnader för ditt barn som andra föräldrar med barn i samma ålder inte har? Det kan till exempel vara speciell mat, behandlingskostnader eller extra slitage av kläder. (Speciell mat, ja. Mycket kastad mat. Resekostnader. Tvättkostnader. Slitage på kläder. Skrivare/papper/bläck. Mycket borttappade saker. Osv. osv.)
  • Är det något annat som du tycker är viktigt och som vi borde känna till om ditt barn. (Massor. Kom och lev med oss i en vecka! Ni är välkomna!)

Blir dom nöjda med dessa svar tror ni? *skratt*

Categories: Blogg