mor

Idag fyller min mamma 60 år. Hurra för henne! Hon och mina syskon har varit här. Vi har låtit mamma besöka frisören, ätit god mat, tårta och mys. Och så lite presenter. Jag hoppas att hon blev nöjd med dagen. Min mamma är värdefull, och jag hoppas att hon känner det. Jag älskar dig, mamma!

Dagen började stressigt. Lukas fick utbrott när skolan började. Han ville INTE. Han sparkade fröken, gömde sig bakom stolar, tårarna sprutade och han kröp ihop till en boll. Fröken tog det bra. Hon hanterade situationen väl. Men fy sjutton vad ont det gör i mamma-hjärtat! Jag avskyr dessa utbrott. Speciellt när jag tvingas stå bredvid och se på.
Lukas nämner också att han har ont i halsen (!!!) !

Hemma igen ringer jag till läkarmottagningen. Dom säger att dom ska byta penicillin till Lukas (3:e försöket). INTE till Amimox.
Sen ringer Opel och säger att bilen inte blir klar idag heller. Dom måste montera isär växellådan och kostnaden stiger från 7500 kr till 13 000 kr.
Jag får sitta och ringa försäkringsbolag och liknande.

Sen samtalet med försäkringskassan. Då var jag så stressad och nervös att jag satt och skakade i telefonen. Jag var ärlig och berättade för handläggaren hur otroligt jobbigt jag tyckte att detta var. Hon var mycket förstående. Vi pratade i över en timme. Det var bland det jobbigaste jag gjort. I klass med frågorna under Lukas utredning. Att samla så mycket negativt om mitt barn på en så kort tid. Inget positivt kommer fram. Tårarna bröt igenom och jag var tvungen att flika in ”men han är en underbar pojke!”.

I slutet av samtalet sa hon att vi kommer få vårdbidrag. Det är ingen tvekan. Frågan är hur mycket, och det vågade hon inte säga något om. Den som lever får se. Nu tar det väl ett par månader innan vi får svar på det.

Sen kom mamma och systrar. Jag hann göra en snabbdammsugning först. Glömde äta. :S (INTE bra!)

När jag skulle hämta penicillinet hade doktorn skrivit ut… AMIMOX! Och läkarmottagningen var stängd. Så nu blir det mer krångel imorgon.

Lukas har inte varit på topp heller. I efterhand kan jag konstatera att det var en dålig idé att ha honom med. Det blev för mycket för honom och han försökte uttrycka att han mådde dåligt på de sätt han kunde. Resultatet blev att både jag och han är helt slutkörda nu. Ibland tar tålamodet och orken slut.

Nu ska vi göra ett så bra avslut som möjligt på denna jobbiga, men fina dag. Jag ska krama mitt barn och sedan se på MasterChef Australia med min fina sambo. <3

Categories: Blogg