Kvällen har spenderats i telefonen. Först ett långt samtal med doktorn. Vi pratade om sjukskrivningar/VAB, halsinfektioner, personlig assistans och problem med fritids. Han är så bra som lyssnar och vill hjälpa!
Det som kändes tungt var att han vill att jag tar en strid med rektorn angående sommaren. Han tycker att Lukas ska ha en personlig assistent på fritids, så att jag kan ha honom där, i alla fall deltid, i sommar. Det tycker jag med… men…
Jag antar att jag får ta striden… med två veckor på mig.

Nästa samtal var med min älskade Märta. Åh vad jag saknar henne! Det är faktiskt ganska otroligt att vår vänskap håller i sig efter så många år, med tanke på att vi typ bara pratar med varandra någon gång om året. Men hon är en så underbar person och jag uppskattar henne så mycket! Hon har det kämpigt i livet just nu och jag önskar att jag kunde stötta henne. Hon är värd det bästa.

Inte bara Märta har det kämpigt. Det verkar som väldigt många har det tungt just nu. Syrran ska separera från sin kille. Det är självklart inte lätt. Har man barn är det dessutom extra svårt.
Brorsan och hans tjej kämpar med sin tonårsdotter.

Jag avskyr att se att andra har det jobbigt. Inte så att jag inte vill att andra ska visa det, men jag önskar så starkt att man inte behövde gå igenom alla dessa prövningar. Men som min terapeut säger till mig… Det är vägen man behöver gå för att komma framåt. Och livet ger oss precis så många prövningar som vi klarar av. Inte fler. Sen brukar hon fråga ”Och vad tror du att du behöver lära dig av det då?” (Prövningen alltså.) Hon är så bra! Alla borde ha en Marie!

Idag vill jag sprida en massa kärlek över er allihop! Jag känner att jag har lite extra och delar gärna med mig av den.

If you live to be 100. I hope I live to be 100 minus 1 day. So I never have to live without you.

Categories: Blogg