Aspergercenter

Idag har jag och Daniel spenderat dagen på Aspergercenter. Det var dag 1 av 2 av introduktionskursen. Det är med blandade känslor som jag har gått igenom denna dag. Det är skönt att återigen få saker bekräftade. Det är som jag tror, jag är inte ett pucko! Det är skönt att se att jag inte är ensam om att ha ett barn med dessa svårigheter – det finns andra föräldrar med liknande problematik. MEN, vi är ensamma med vår situation. Vi är tokigt medvetna om många av svårigheterna som vår son har. Vi är väldigt medvetna om hur vi skulle kunna göra saker bättre.

Men våra resurser är begränsade. Ekonomiskt, energimässigt och tidsmässig.

När dagen var slut bestämde vi att det är där vi måste börja jobba. Vi måste få mer tid till att träna Lukas inför livet. Vi kommer att söka personlig assistent, för alla vakna timmar. Det kommer säkert bli en kamp, men jag anser att Lukas har rätt till denna hjälp.

Jag är efter idag även övertygad om att jag gör rätt som låter Lukas gå korta dagar på fritids över sommaren. Jag måste låta Lukas få en chans att må bra. Just nu går vi på en skör lina. Han mår bättre… men…

Åh vad jag brinner för mitt barn. Han är verkligen min solstråle och den mest underbara människa jag vet. Han förtjänar att må bra och att få bli accepterad trots sina svårigheter. Och det mina vänner, det är vad jag ska kämpa för till den dagen jag dör.

Categories: Blogg