Ännu en dag på Aspergercenter avklarad. Idag kändes det faktiskt mycket mer givande än förra gången. Jag kom till och med därifrån med en hel del nya perspektiv och nya idéer. Problemet är bara att jag inte kom därifrån med mer tid eller ork. Hur får man tiden att räcka till?

Känner mig lite nedstämd. Ibland kommer känslan över mig. Saker händer som får mig att gång på gång se att omgivningen inte alltid förstår. Om Lukas funktionshinder var förlamning, skulle man då ta ifrån honom hans rullstol och tycka ”Men klättra uppför trappan nu, det kan väl inte vara så svårt”? Bara för att det inte syns betyder det inte att det inte är mindre verkligt.

Rullstol och trappor
Lukas håller själv på att ”landa” i sin diagnos. Det måste vara enormt skönt för honom att äntligen få känna att det är faktiskt inte hans fel att det blir fel ibland. Det är funktionshindrets och miljöns fel. Han gör sitt bästa för att förklara detta med dom få verktyg han har. JAG tycker han är enormt duktig!

Vi har ikväll testat en ny grej. Vi har satt time-timern på att pipa en gång i minuten medan Lukas äter – istället för att vi ska behöva tjata. Det funkade! Vi behövde inte säga till en enda gång. 🙂 Nu var ju detta försök 1/1 så vi ska ju inte ropa hej direkt. Men det var skönt att slippa tjata – även om det bara blir en gång.

Categories: Blogg