Semester. Härligt? Tveksamt. Hos oss är vardag och rutin så mycket bättre. Vi har helt kommit ur gängorna nu, vilket är jobbigt för oss alla. Igår var en riktigt jobbig dag och kvällen slutade med att både jag och Lukas var helt knäckta och grät uppgivet. Vi gör alla vårt bästa, men ibland känns det inte som om det räcker hela vägen. Tappar en tålamodet, tappar två tålamodet, tappar tre tålamodet. Vi försöker ruta in dagarna så gott det går. Vi har börjat använda veckoschema så gott det går. På så vis försöker vi få dagarna så förutsägbara som möjligt.

En stund som trots detta är väldigt mysig varje dag är stunden innan det är dags att sova. Daniel ligger i sängen och läser för Lukas. Just nu är det Bilbo som gäller. Lycka för båda två?

Daniel läser för Lukas
Idag hände något som påverkade oss alla ganska negativt. Vi gav oss iväg för att handla mitt på dagen. När vi kommer hem, två timmar senare, märker vi att vi glömt stänga altandörren. Shit! När vi kommer in i trappuppgången möter vi våra grannar som berättar att dom haft inbrott! NYSS! Båda grannarna på övervåningen har fått sina dörrar uppbrutna med kofot. Detta har hänt under de två timmar vi var borta. Jag går genast igenom och kollar vår lägenhet. Allt ser ok ut. Troligtvis tack vare att vi hade Hiro, hunden, hemma. Han är ju bra på att skälla. 😛
Det känns läskigt i alla fall. Det var troligtvis ren tur att vi fick ha vårt hem ifred. Vi har dessutom en hel del saker av värde – till skillnad från grannarna.

Inbrottstjuv
När jag flyttade in i min lägenhet för ca. 2 år sedan skrev jag på ett formulär och lämnade in till hyresvärden, där jag anmälde att jag ville ha säkerhetsdörr. 2 år senare och ingen sådan dörr har satts in. När jag flyttade in funderade jag över larm. Jag är ju trots allt mörkrädd, bor i en förort och på nedre botten. Men jag tog aldrig tag i saken.
Nu är det gjort. Snart får vi larm med kameraövervakning. Tyvärr hinner vi inte få det innan vi åker till mamma (imorgon). Känns sådär att lämna vårt hem utan bevakning just nu. Men vi får inte bli paranoida. Eller?

Categories: Blogg