Förra veckan var en riktigt bra vecka! Lukas gick på fritids där ordinarie personal var tillbaks. Det var lugnt och skönt. Ca. 20 barn på full personalstyrka och autismbarnens assistent var på plats. Lukas var ensamt autismbarn vilket gjorde att han fick full uppmärksamhet. Han var glad! Det fungerade! Jag blev glad! I lördags var vi modiga. Vi tog med Lukas till Stinsen köpcentrum så han fick se Tobbe Trollkarl. Lukas gillar Tobbe Trollkarl. Notera hur han headbangar! 😀

Så kom dagen idag. Första skoldagen. Ytterligare 50 barn. Nytt klassrum. Dela assistenten på 4. Nya rutiner.

Redan på morgonen var Lukas ”ur form”. Han satt vid frukostbordet och grät. Hans pappa och syskon har varit på Disneyland och Lukas var förtvivlad över att han inte fick följa med. Han har svårt att förstå varför. Sötnosen sa att han har nog kommit på varför. ”Pappa har så många barn så han klarar nog inte av att ta hand om en till när dom är på Disneyland.” Fy fan. Mitt mammahjärta! Efter en del tröst så vände i alla fall humöret något. Han hade en dag då han inte klarade av att äta och jag fick hjälpa honom med allt. Sådana dagar inträffar. Det är inte konstigt för mig. När han kom till skolan gick det bra. Assistenten mötte oss och satte sig med Lukas och tittade på Pokemon-bilder.

Jag och Daniel åkte till BUP. Socionomen vi träffar där är otroligt bra. Hon har ett vackert hjärta. Jag berättade om hur vi mår och gick igenom min lista på saker som vi behöver hjälp med. Den var lång. 😛 Vi kom fram till att vi måste prioritera. ALLT kan inte fixas på en gång. Självklart. Det förstår jag med, men jag har ibland svårt att veta vad som är mest akut och inte.

Det vi kom fram till är att intyget från arbetsterapeut så vi kan söka assistans är högt på den listan. Vi är i desperat behov av assistans. Sen måste vi få hjälp med tvångsbeteendet. Lukas börjar bli för stor för att dra sig i snoppen. Dessutom mår han dåligt på det själv. Och så blir det troligtvis ADHD-utredning inom kort.

Mitt uppe i detta möte ringer telefonen. Det är skolan. Lukas har kräkts.

Vi får fint åka och hämta honom. Lukas har under kvällen mått kalas. Inget mer illamående. Inga problem med magen. Det är tydligt tecken på stress och ångest hos Lukas. FAN! 3 timmar gick bra, sen klarade han inte mer.

Vi kommer hem och landar. Lukas får en present av mormor, som plåster på såren. Lukas blir världens lyckligaste pojke. Det gjorde hans dag. Hela kvällen har han lekt med sin nya lyftkran. Den som han velat ha så länge. Hela livet har kretsat kring lyftkranar i ett par veckor. Nu fick han en!

Daniel ringer. Vuxenpsyk har kommit fram till att han ska göra en utredning för Aspergers syndrom. Jättebra! Vi slipper ordna fram 35 000 kr för att få det gjort. Att han har Aspergers syndrom är det ingen tvekan om. Det insåg till och med psyk. Hade dom kunnat slippa undan hade dom nog försökt.

Nu är jag helt slut. Mitt huvud är ett enda stort virrvarr. Det är tokbra att det blir utredningar och att BUP försöker hjälpa… Men…

Det är så tungt. Jag är så trött. Jag behöver hjälp. Jag behöver ta hand om mig själv.

Det är mycket nu. Jag försöker hålla alla bollar i luften, men nu börjar jag tappa dom. Nu är jag i akut läge. Denna vecka ska jag försöka lägga fokus på att få mig att varva ner, fokusera och återta kontrollen över mitt liv.

Jag mår skit. Det är okej. Jag får må skit. Jag betackar mig alla försök till att uppmana mig att se det positiva eller vara glad för ditt och datt. Jag mår skit. Det tänker jag fortsätta göra tills jag mår bättre.

Categories: Blogg

One Response so far.


  1. Nausikaa skriver:

    Stor varm kram!