”Att höra är inte detsamma som att lyssna. Lyssna betyder interaktion, att språkligt agera, och att lyssna gör skillnad, en skillnad som kan förändra våra liv, personligt, yrkesmässigt och samhälleligt.”
Ur: Konsten att lyssna (2009:7)

Hur ofta lyssnar du på dina medmänniskor? På din kollega eller på ditt barn?

Jag tränar dagligen på att lyssna på vad min son har att säga till mig, och jag försöker göra det utan att använda öronen. Det är faktiskt möjligt, även om det kanske låter lite konstigt till att börja med. Men tänk en gång till. En döv person kan lyssna på vad någon tecknar till honom.

Jag lyssnar på vad min son ritar eller visar med bilder och text. Det är egentligen inte så svårt, bara man vågar prova.

Det går i och för sig att prata med min son också. Han har ett stort ordförråd och svarar på tilltal. Men FÖRSTÅR han verkligen vad vi säger? Eller hör han orden? Ibland är gränsen hårfin och det är svårt att veta hur mycket han faktiskt tar in. Ibland tror jag att han har förstått, fast han faktiskt inte alls har det. När jag ritar till honom blir det så mycket tydligare. Både för honom och mig. 🙂 Jag tycker att fler borde rita tillsammans med sina barn. Inte bara ge barnet en penna och låta dom rita. Rita tillsammans! Rita något som har hänt eller något som ska hända. Försök. 🙂

lyssna med hjärtat
Hur lyssnar du på din kollega då? Att lyssna kräver något av dig. Du kan inte bara vara passiv. Försök att känna känslan i det den andra säger till dig. Vad förmedlar personen mer än bara ord? Det är konsten. Att kunna känna in. Att inte döma, bara iaktta. Ge en respons på känslan – inte orden. ”Det här är upprörande!” t.ex. En sådan respons visar att du har lyssnat med hjärtat. Inte bara öronen.

”Vad ljuset är för dem som har ögon, det är ordet för dem som har öron, om de blott vill lyssna.”

Categories: Blogg

Leave a Reply


Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.